Jag har fotat en massa idag!! Både Spike och Lilly följde med oss till lekplatsen förut och när Alma lekt klart på själva lekplatsen så fortsatte leken i själva parken där hon lekte med höstlöv, klättrade på stenmuren och busade runt med sina två fyrbenta kompisar <3 Det är verkligen underbart att bara stå en bit ifrån och iaktta henne när hon upptäcker och utforskar. Ibland kommer hon springandes med något i handen och vill att man ska titta eller berätta vad det är och så diskuterar vi kring det. Som att det är ett gult löv som har trillat ner från trädet och så pekar jag och så tittar vi upp mot trädet. Tänk vad mycket den här lilla människan lär sig varje dag, och så mycket som hon har kvar att lära sig om världen. Just nu är det så klart fokus på allt det vackra i världen då hon är så liten och det känns faktiskt väldigt skönt. Tänk så häftig världen måste vara i ögonen på en 2 åring! På ett sätt så får man som förälder återupptäcka världen igen när man får barn och lära sig att se det stora i det lilla, ett av alla privilegier som kommer med föräldraskapet.
Jag försöker verkligen att se saker och ting ur Almas perspektiv, något som jag tror är väldigt viktigt för att jag ska kunna förstå henne, vad hon tänker, vad hon vill och behöver. Självklart räcker inte alltid tålamodet så långt och de dagar då man är helt utmattad både psykiskt och fysiskt så blir det jobbigt för oss både och det som vi som vuxna då tolkar som trots är bara ett frustrerat barn som försöker kommunicera med en förälder som inte är så mottaglig just för tillfället. Dessa dagar vill jag så klart ha så lite av som möjligt och jag är så glad att jag jobbar så pass lite som jag ändå gör nu när Alma är liten och sätter henne i centrum. Att hon får en trygg och lugn uppväxt är det absolut viktigaste för mig. Jag vill att hon ska vara lycklig, för då är jag det också.
Dagen idag har hittills varit så där lugn och fantastisk och vi har inte haft några måsten utan bara varit och gjort det vi känt för helt utan jäkt och stress. Jag älskar dagar som dessa! 
Fina bilder 🙂
Så klok du är! Jag ser också trots som ett sätt att testa gränser, vad man får och inte får göra, men jag märker att det går mycket lättare om man sätter sig ner på barnets nivå, tittar det i ögonen och förklarar. Sen är det ju precis som du säger att vissa dagar är tålamodet inte på topp. Man är ju inte mer än människa!
Tack 🙂
Ja men visst är det så! Vi lever verkligen i ett samhälle med så mycket stress och press, det är inte konstigt att man blir helt slutkörd emellanåt. Men när man som du säger sätter sig ner och tar tiden till att lyssna på barnet och förklara så blir allting så mycket lättare och lugnare.