Johannas hörna

Vilken helg!!  jag vet inte varit jag ska börja riktigt!! Den blev inte alls som planerad i alla fall….

Alma har varit förkyld nu nästan konstant i 1,5 månad med hosta. Vi har pratat med både 1177, vårdcentralen och bvc som sagt att det bara är en förkylning, att det går mycket förkylningar nu på hösten, sånt är livet med småbarn osv osv. Till slut tröttnade jag eftersom det aldrig gav med sig och ingen av oss fick sova. Både jag och Alma var värsta hormon- och trött-monstren och gick varandra på nerverna. Så jag kontaktade vårdcentralen som skrev ut hostmedicin. Efter att ha gått på hostmedicinen i en vecka utan att ha blivit bättre ringde jag till bvc och tjatade till mig en läkartid, nu på tisdag den 18:e oktober fick vi tid då de inte har någon bvc läkare där mer än två gånger i veckan och det här var närmsta tiden de hade att erbjuda. I fredags blev Alma dock sämre igen och hostade så hon knappt fick luft, på lördag morgon var hon ännu sämre så vi beslöt att det inte gick att vänta tills på tisdag utan vi får åka till jourkliniken i stan. Väl där blir hon undersökt av en läkare, blodprover tas och de konstaterar förkylningsastma som blivit utlöst av ett virus. Så hon får tabletter där och får andas in medicin via en mask. Vi får ett recept utskrivet med inhalator och mediciner som vi sedan åker till apoteket för att hämta ut.

Vi kommer till apoteket och apotekaren frågar vad jag ska hämta, jag förklarar och han säger att det inte alls är det som vi fått ett recept på, läkaren har alltså skrivit fel och nu har jourkliniken stängt så det är bara att sätta sig i bilen och åka 5 mil extra till KSS. När vi kommer dit säger de att eftersom hon fått sin kvällsdos på jourkliniken så kan de inte göra mer ikväll utan vi får åka tillbaka till jourkliniken i morgon när de öppnar kl 10 säger de.

I morse åkte vi alltså tillbaka och var utanför strax innan kl 10, då står det på dörren att de inte öppnar förrän kl 11!!

Vi får åka en sväng och fördriva tiden och när vi kommer tillbaka får vi ta en kölapp och vänta på vår tur. Vi får prata med sjuksköterskorna som är förvånade över att se oss igen och vi förklarar att vi fått fel recept och därför inte kunnat ge Alma sin medicin i morse. Vi får komma in på ett rum och Alma får inhalera igen. Doktorn hävdar att hon visst skrivit ut rätt recept men sjuksköterskorna visar henne att så inte är fallet och då får vi bara ett ojdå, det är ju lätt att man trycker fel. Så jävla arrogant och helt oacceptabelt!! Det här handlar för helvete om att hon skrivit ut fel recept till ett barn!!! Ett barn som hostat tills hon kräks från och till i flera veckors tid och som hon själv gett diagnosen förkylningsastma och som hon sa hade kraftiga pipljud i lungorna! Hon rättar i alla fall till felet och när Alma inhalerat en andra gång så vill hon lyssna på henne och ta ett nytt blodprov fast hon gjorde det dagen innan. Detta ifrågasätter sjuksköterskan men då doktorn vill det så är det bara att göra det. Sen får vi äntligen gå därifrån och åker till apoteket.

När vi kommer till apoteket har de SLUT I LAGER på inhalatorn och masken!! Alltså vad i HELVETE!!! Apotekaren märker hur uppgiven jag blir då jag berättar om att receptet blivit fel en gång innan och att vi bara vill få åka hem med vårt barn, vila och kunna ge henne den medicinen hon behöver! Hon ringer till ett annat apotek i stan med det är slut även där, så hon får ringa till Skövde och fråga på deras apotek, och där finns det. Vi får alltså sätta oss i bilen igen och åka tillbaka till Skövde även idag. Då hade vi i morse räknat med att det skulle bli en snabb tur till stan för att få det korrekta receptet, hämta ut sakerna och sedan åka hem. Men istället är vi 4 timmar senare på väg till Skövde istället. Apotekaren ber om ursäkt och säger att de ska se över sina rutiner med lager och beställningar för sådant här ska inte få ta slut. Det är ju bra men det hjälpte ju inte oss.

Väl framme i Skövde möts jag av en jätte trevlig kvinna på apoteket som tar fram rätt mask till inhalatorn, sen frågar hon om varför det inte finns ett recept på själva tuben som medicinen från inhalatorn ska tryckas in i för att Alma sedan ska kunna andas in medicinen genom flera andetag. Masken går ju inte använda annars säger hon och Alma är ju för liten för att andas i inhalatorn direkt. Jo men det ska det finnas säger jag, men det gör det inte så ytterligare en gång har läkaren gjort en miss. Jag blir åter igen förtvivlad och frågar om vi nu ska behöva åka tillbaka en gång till för att få rätt recept en tredje gång men hon lugnar mig och säger att hon inte kommer släppa iväg mig härifrån utan rätt medicin och utrustning. Hon går iväg en stund och kommer strax tillbaka med allt jag behöver. Sedan går hon igenom varje medicin, i vilken ordning Alma ska ha dem och hur ofta så jag skulle känna mig helt på det klara med det vilket jag inte gjorde innan då vi bara fått bruksanvisningar på papper med hur ofta hon skulle ha varje sak men det stod inte i vilken ordning. Men detta fick jag ju som sagt klart för mig nu tack vara den super trevliga apotekaren.

Hon sa sedan att de kommer att göra en anmälan om det här, att en läkare skriver ut fel medicin, två gånger dessutom till samma patient får aldrig inträffa. Så hon skrev ner det jag berättade, skrev ut receptet och markerade det som var felaktigt och bad om mina kontaktuppgifter ifall de eller någon annan skulle behöva komma i kontakt med oss. Så nu hoppas vi att läkaren får en ordentlig tillsägelse/varning och att det här aldrig upprepas igen för det här ska ingen behöva gå igenom. Man ska inte behöva åka omkring från stad till stad mellan sjukhus och olika apotek i två dagar med sin sjuka 2 åring för att få rätt vård!

Nu är vi i alla fall hemma och hostan har förbättrats avsevärt redan. Så nu hoppas vi att vi snart kan återgå till vardagen. Den kommande veckan kommer att starta med några lugna vab-dagar för min och Almas del. Nu har vi rätt kunskap och verktyg för att kunna hjälpa vårt barn när hon har det tufft och blir förkyld och det är ändå viktigast av allt. Blir hon förkyld och börjar hosta är det bara att ta fram inhalatorn. Det här med att små barn kan ha trånga luftrör och att det finns något som heter förkylningsastma är helt nytt för mig, men det känns bra att det inte var något värre än så. Med största sannolikhet är det något som kommer att växa bort sa de så det känns himla bra.

Som ni förstår har det varit en väldigt omtumlande helg med många känslor, ilska, frustration, förtvivlan, tacksamhet, lättnad och till och med lite glädje. Vi är så stolta över vår tjej som tagit allt det här så bra! Alla dessa timmar på sjukhus och i bilen med undersökningar och konstiga maskiner att andas i. Vår älskade modiga och duktiga Alma <3