En sak som verkligen skiljer mig och Christer åt som natt och dag är vad vi anser om bemärkelsedagar och högtider. Jag älskar dem!! Min absoluta favorithögtid är julen och jag börjar längta efter den redan i slutet av augusti. Men jag tycker även om nyår, påsk, alla hjärtans dag och midsommar. Födelsedagar och andra viktiga dagar som årsdagar, dagen då vi fick veta att Alma låg i min mage och liknande tycker jag är minst lika viktiga och jag vill gärna fira andra med pompa och ståt, ställa till med stora kalas, dekorera, baka, fixa presenter, laga god mat eller liknande. Visa lite extra uppskattning liksom. Men där skiljer vi oss som sagt åt i vår familj. Christer tycker att högtider är onödiga och skulle helt inte fira dem alls. Så därför har det blivit så att vissa i mina ögon speciella dagar har valts bort då de liksom inte går att fira utan att båda är engagerade. Jul, midsommar, påsk och födelsedagar kan jag styra upp själv och det gör jag också, eftersom det är något som jag vägrar att missa eller för den delen låta Alma missa. Men min och Christers årsdag och alla hjärtans dag firar vi inte på något speciellt sätt. Vilket jag faktiskt tycker är väldigt tråkigt och som jag ibland blir riktigt ledsen över. Speciellt när man ser och hör andra som blir firade med blommor, choklad och går ut och äter middag tillsammans eller liknande. Det är i de stunderna som man känner sig lite bortglömd och oviktig liksom. Och den känslan är det väl ingen som någonsin vill känna?! Samtidigt vill man ju inte behöva tvinga någon att fira eller göra vissa saker, man vill ju att det ska komma spontant och direkt från hjärtat, annars blir det ju bara påtvingat och oäkta vilket nästan är ännu värre.
Julen är ju snart här (i mina ögon är det snart) och det är både med längtan och en klump i magen. Längtan för att det som sagt är min favorit högtid och för att Alma kommer vara med mer i år och förstå. Vi kommer kunna baka pepparkakor, lyssna på en massa julmusik, se på julfilmer, pynta och fixa här hemma och allt det där som jag älskar. På ett sätt är det ju rätt bra att bo ihop med någon som inte har några speciella traditioner så man måste kompromissa, nu får jag ju fira precis så som jag vill^^ Men samtidigt vet jag ju att den jag bor ihop med vantrivs under hela december månad så det tar ju bort en stor del av min lycka. Jag kan liksom inte mä att skutta omkring, sjunga julsånger och hålla på dagarna i ända som jag egentligen skulle vilja göra utan jag får hålla igen så mycket jag bara kan. Usch, det är riktigt jobbigt faktiskt när man helt olika syn på just sådana saker.
Hur har ni det hemma? Tycker ni samma om högtider och bemärkelsedagar eller hur lägger ni upp det?
Julen är min favorit också, i år ska det bli extra kul då dottern kommer vara nästan ett år gammal. Men förstår dig, årsdagar kommer killen ihåg men det firas inte speciellt, varannan gång kanske. Tror tjejer bryr sig mer helt enkelt. Och alla som blir så enormt firade, det görs mest utåt, för Facebook och Instagram, det är min gissning 🙂
Åh så mysigt med första julen med barn. Den här julen är jag lite orolig för om granen kommer att få vara ifred från våran nyfikna lilla tjej^^ haha Men jag ska inte hänga i några glasprydnader i år utan det får bli i plast, papp och trä, för säkerhets skull^^ Men det kommer bli så kul nu när Alma är mer med i år, förra året var hon ju bara 4 månader.