Alma säger inte jätte många långa meningar ännu, och hon har många egna ord för saker och ting, men som förälder förstår man ju oftast vad hon menar och det är väl både bra och dåligt egentligen. Bra för att hon slipper bli frustrerad över att inte bli förstådd, men negativt då hon ju inte behöver lära sig fler ord för att bli förstådd och vi har ju fått en tjej som absolut inte gör mer än vad hon absolut måste när det kommer till just talet.. Men det kommer, det vet jag. Det är bara himla frustrerande emellanåt då det hade underlättat om vi hade kunnat prata mer utförligt med varandra.
Alma är dessutom inne i en period då hon inte vill äta särskilt mycket, men när hon väl är hungrig så kommer hon och säger till och springer till kylskåpet och visar vad hon vill ha. Nu ville hon va ”loon” till mellanmål (vindruvor alltså men hon tror att det heter melon fast vi varje gång säger vindruvor, envis är hon och ger sig inte).
Hur är/har era barn varit med språket?
Alma har ju alltid pratat jätte mycket men i stort sett aldrig på begäran utan när hon själv velat och då oftast hittat på egna ord eller bara sagt halva ord så det tar ett tag innan man förstår vad hon menar. Som tex: ” ko mamma” -varsågod mamma, ”klättra” -spindel,
Här har det lossnat nu med riktiga meningar med många ord. Lite över 2,5 år nu. Flera saker har hon egna ord för och ibland uttalar hon bara vissa ord till hälften. Jag tror dock att det kommer med tiden. Storasyster var väldigt verbal väldigt tidigt, men alla barn är ju olika. Det tar den tid det tar! 🙂