Den här sommaren alltså, vilken besvikelse. Jag blir alldeles deppig när jag tänker på det. Jag såg så mycket fram emot den här sommaren, Almas första sommar och allt som vi skulle göra. Men det blev inte som jag tänkt mig, inte på långa vägar. Jag hade föreställt mig något helt annat min första sommar som mamma. Nu när jag var ledig skulle vi ju kunna hitta på passa saker och inte behöva tacka nej på grund av att jag jobbade. Det blir ju ofta så när man jobbar helg annars och alla andra är lediga. Men inte har vi hittat på mer än vanligt inte, vädret har ju varit förjävligt och alla badtillfällen som jag såg fram emot blev aldrig av, knappt inte några dagsutflykter heller och kompisar har vi inte träffat mer än två gånger under sommaren typ. Kanske är det jag som har för höga krav och förväntningar på livet?! Kanske blir det inte roligare än så här? Eller är det jag själv som är problemet. Att jag borde få tummen ur och bara göra saker istället för att skjuta upp dem… och åka själv med Alma om jag inte har någon som kan följa med istället för att sitta hemma och deppa i så fall. Ja, jag får bättra mig på det!!
En enda stor besvikelse
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Ibland har man dessa stora förväntningar på hur livet ska vara, framförallt när man får barn och sedan när sommaren inte blev som man hade tänkt blir det en stor besvikelse och man blir lätt deppig. Dessa känslor och tankar är nog ganska vanliga hos folk, de finns definitivt hos mig i alla fall.
När jag får sådana tankar brukar jag försöka att skriva upp/tänka på de saker som jag för tillfället är tacksam över i mitt liv och dessa negativa/deppiga tankar brukar oftast försvinna till viss del i alla fal för tillfället 🙂 Att tänka positiva saker om sitt eget liv och leva i nuet är min räddning i dåliga dagar.
Jag håller med dig, också första sommaren med bebis, hon är 7 månader imorgon… Sommaren blev som den blev, vi kan inte görs något åt det. Jag är tacksam för att vi hann träffa våra familjer iaf… Visserligen fick min kille två dagar bara med sin (två olika tillfällen), men vi kom iväg. Jag fick träffa en kompis under en fika som jag inte träffat på flera år….. Som du säger, vi måste nog bli bättre att bara åka iväg med ungarna även om vi inte har något med oss.
Som min svärmor, hon tycker jag förändrats, till det negativa… Så förväntningar och krav har nog sannerligen ökats, haha, men jag tycker min unge förtjänar mer än att att hänga med folk som inte kan socialisera utan en öl i handen 😀
Vi måste helt enkelt bara ta saker som det kommer och göra det bästa för OSS! Hösten blir säkert mysig 😉