Idag hade vi verkligen en helt fantastisk ledig förmiddag ihop jag och Alma. Hon var på sitt mest strålande humör och vi lekte, busade, lagade mat ihop, åt lunch, vilade i soffan efter det och hade det bara sådär super bra. Hon har varit jätte kramig idag dessutom och i morse så låg vi kvar i sängen och myste en stund medan vi vaknade till och då lade hon sig på min kudde, ovanför mitt huvud så jag låg liksom med huvudet mot hennes mage och hon klappade mig på huvudet och strök mitt hår. Ja ni hör ju själva hur mysigt det var!! <3
Sen gick vi upp och åt frukost och när vi borstat tänderna och vi gick ut från badrummet så kom hon fram och kramade om mina ben. Vår lilla mystjej <3
Resten av förmiddagen ägnade vi åt att leka en massa. Vi lekte i tältet, med hennes leksaksservis, vi spelade musik, tog en promenad, sjöng ”lille katt” och ”lille ko” och hon kramade om alla sina gosedjur och dockor flera gånger. Hon var med andra ord en riktig kramgo tjej idag. Väldigt busig också för den delen. Hon klättrade både upp och ställde sig i sin potta och upp på stolar och när jag sa åt henne att sitta ner på rumpan fick jag ett nee-eej som svar. ^^ Haha
Hur har en dag varit?
Alma knäppte en selfie också <3
På eftermiddagen bar det iväg mot förskolan. Två timmar var hon där idag tills Christer slutade jobbet och hämtade henne. Idag var värsta lämningen på länge. Hon illtjöt när vi gick in och hon skulle ta av sig ytterkläderna. Tårarna sprutade, hon klamrade sig fast vid mig och skrek mamma med ren panik i rösten. Jag kände mig verkligen som världens elakaste mamma som övergav henne när hon var så ledsen. Min mamma, Almas mormor alltså var på Almas avdelning idag men inte ens hennes famn dög utan hon bara skrek och skrek. Men jag var ju tvungen att gå och på vägen ut var det svårt att hålla tårarna tillbaka. Usch för sådana dagar!
Lämningarna har ju gått så himla bra innan men den här veckan har hon bara blivit ledsnare och ledsnare. Hon kanske har förstått konceptet mer nu och vet att vi lämnar henne och att hon inte kan få 100% uppmärksamhet av pedagogerna hela tiden, vilket hon ju är van vid att få hemma och det är klart att det måste kännas konstigt för henne. Jag hoppas bara att det vänder snart så jag slipper må så dåligt när jag lämnar henne. Och att hon slipper vara ledsen och känna sig övergiven. Jag vet ju att hon blir glad efter bara en kort stund för Christer säger att hon alltid är glad och leker när han hämtar henne och inte alls har bråttom därifrån. Men mamma-hjärtat värker något så fruktansvärt varje gång hon gråter, och kan inte jag finnas där för henne och trösta så är det ju ännu värre. Näe fy! I morgon är en ny dag och då är vi i alla fall lediga så då hoppas vi på ännu en underbar mor- och dotter dag ihop.
Senaste kommentarer