Här sitter jag på jobbet och har lunchrast. Jag skulle egentligen varit ledig idag men blev inringd i morse då en kollega är sjuk. Jag har absolut inget emot att jobba lite extra då jag bara jobbar 50%, men sedan vattenläckan var på Almas förskola och de tvingats flytta till de tomma lokalerna på vårdcentralen där läkarmottagningen tidigare låg så har jag velat lämna henne så lite som möjligt.
De ska antagligen vara där fram till jul och lokalerna är inte alls anpassade för så många barn på en och samma gång. Ljudvolymen är hemsk och jag vet att personalen gör det bästa de kan av situationen men nästan varje gång man lämnar eller hämtar så är det kaos och det känns så fruktansvärt jobbigt att behöva lämna Alma där. Sedan de bytte lokal så har Alma gråtit varje gång jag lämnat henne och fast de säger att hon blir glad efter en stund så skär det verkligen i hjärtat på mig. Jag förstår henne, jag hade också gråtit om jag tvingats vara där när det är som det är för jag tror att hon tycker att det är riktigt jobbigt. Den tryggheten som var när hon var på sin avdelning för hon kände igen sig med sina kompisar och pedagoger har liksom lösts upp nu och de är i större grupper. Barn anpassar sig ju i och för sig lätt till nya miljöer men det blev nog väldigt mycket på en gång så här direkt efter sommarlovet dessutom.
Jag längtar verkligen efter att den här hösten ska ta slut så det blir som vanligt igen för jag står inte ut med att behöva lämna henne gråtandes i ytterligare fyra månader!! 🙁
Åh, så tråkigt med vattenläckan där… Usch, kan förstå reaktionen hos Alma men det är nog helt och hållet för att det är nytt och att personalen inte riktigt kommit igång med verksamheten där med allt som man måste komma igång med. Ge det lite tid så lär både verksamheten och Alma komma tillbaka till hur det egentligen var på det första stället 🙂