När jag var gravid med Alma så sa många att man fort efter graviditeten glömmer mycket. Hur skulle man kunna glömma hur det känns att vara gravid tänkte jag? Det går väl inte?! Men jo, det gör det. En del minns man ju, att det var tungt, att man var orolig, att jag de sista veckorna hade svårt att ta mig upp ur soffan, det konstanta springandet på toaletten, sparkarna där inifrån, vad jag ville äta och inte äta, att jag hade svårt att andas när jag satt ner eftersom magen var så högt upp osv.. just de där sakerna vet jag att jag upplevde och kände, men den exakta känslan av hur det kändes kommer jag inte exakt ihåg. Jag kan försöka föreställa mig det, men det går inte riktigt. Samma sak med förlossningen. Det om något borde man väl minnas!! Jag minns ju själva timmarna på förlossningen, vad vi gjorde och så, men jag minns inte riktigt hur det kändes att ha värkar eller att föda. Men det gör man antagligen inte för att man ska vilja bli gravid igen, så måste det ju vara? Eller?
När jag ser tillbaka i min gamla blogg och läser inläggen under gravid kategorin är jag så himla glad att jag faktiskt skrev ner så mycket och dokumenterade om hur jag kände och upplevde varje dag som gravid. För exakt den resan jag gjorde då kommer aldrig igen. Att vara gravid är ju verkligen en once in a lifetime upplevelse, eftersom varje graviditet ju faktiskt är unik. En unik resa som jag är så otroligt tacksam för att jag fått uppleva och som jag bara kan se tillbaka på med positiva känslor. Antagligen för att jag trots allt hade en väldigt lätt graviditet.
Någon annan som upplever det likadant eller är det bara jag?
Ja men jag håller med dej. Man minns ju i det stora hela. Men man har svårt att sätta ord på hur sparkarna kändes, och hur ont det verkligen gjorde under förlossningen.. Men det är nog lite som du tänker. att kroppen funkar så just för att man ska vilja bli gravid igen 🙂