Det finns ingen som väcker så mycket känslor hos mig som den här lilla människan. Min alldeles egna dotter som jag är så otroligt tacksam för att jag har. Som jag har längtat efter och drömt om i så många år innan hon äntligen kom. Jag är så otroligt glad över att få vakna upp till ljudet av hennes lilla röst som säger mamma hej och att vi får spendera varendaste dag tillsammans, skratta, leka och utforska världen. Men jag måste erkänna att det är otroligt utmattande emellanåt. Efter att ha spenderat hela dagen från tidig morgon till kväll med att passa upp på den här lilla tjejen och se till alla hennes behov före mina egna så är man ganska sliten när eftermiddagen kommer. Det är då man bara vill ha en stund för sig själv, kanske ta en promenad med Spike, en dusch, hinna blogga eller bara få äta en apelsin. Det trodde jag inte för mindre än två år sedan, att jag skulle sitta och längta efter och vara så tacksam för att få äta en apelsin ifred. Haha Livet är allt bra komiskt ändå^^
Här är lite bilder på min älskling från idag. Eller mina älsklingar rättare sagt. Lille Spike är ju med och leker han också, till Almas stora lycka som ni kan se på sista bilden <3
Alma leker med dockan Fredrik, hennes morfars gamla docka som han fick när han var liten. Jag tror att det var hans mormor eller någon som sydde den till honom och pappa gav honom som sagt namnet Fredrik. Jag som är första barnet i min syskonskara fick sedan ärva honom och nu är han Almas. Förhoppningsvis kommer han att överleva i många generationer till.
Senaste kommentarer