Då har ännu ett år gått. Det känns inte klokt!! Åren går så himla fort!
Det här året har för mig varit ett väldigt tufft år på många sätt, jag har mentalt mått väldigt dåligt emellanåt och i perioder verkligen fått kämpa för att orka med. Det har varit så otroligt många förändringar och besvikelser det här året som gjort att det helt enkelt blivit för mycket.
Året började med att jag gick från att vara mammaledig till att börja jobba igen. Det tuffaste jag någonsin gått igenom hittills. Att lämna bort sitt älskade barn och tvingas vara borta från henne om dagarna var verkligen ingenting som jag såg fram emot, men Alma trivs tack och lov jätte bra på förskolan och har utvecklats massor sedan hon började där.
Samtidigt som vi skolade in Alma på förskolan så sade jag upp mig på mitt gamla jobb då de bytt ägare och de nya arbetstiderna jag fick helt enkelt inte funkade för oss. Mitt nya jobb var jag kvar på i exakt sex månader och samma dag som jag skulle bli fast anställd så ringde de och sa att de var tvungna att säga upp två personer och eftersom jag var sist in var jag först ut och så var jag plötsligt arbetslös, bara sådär. Som tur var så fick jag ett nytt jobb bara fyra dagar senare, men detta innebar också att jag inte fick någon semester då jag gick från jobb till jobb så den tiden då jag hade räknat med att få vara hemma och ta igen mig ägnade jag istället på mitt nya jobb där det var otroligt stressigt på grund av personalbrist. Jag som är van att äta var 4:e timme fick ibland inte äta på upp till 7 timmar och gick ner 7 kilo på bara några månader och började må sämre och sämre både fysiskt och psykiskt.
Mitt i alltihopa så planerade vi ju bröllop, planer som ändrades och budget som fick dras in på grund av att båda våra bilar krånglade så flera tiotusentals kronor fick läggas på verkstadskostnader istället. Flera delar av bröllopet, så som bröllopsfotona som jag berättat om tidigare blev en stor besvikelse, lika så att bara mina vänner ansträngt sig för att göra någonting för mig och Christer under bröllopet och höll tal och hittade på en lek var för mig en stor besvikelse. det kändes inte som att det var vi som var i fokus under dagen tyvärr. Men maten var jag otroligt nöjd med, så stort tack till min moster och hennes man för att de ställde upp. Lika så allting som jag själv ordnade med så som dukning och att binda brudbuketten, det blev precis så som jag tänkt mig.
På grund av att bilarna krånglade så hade vi heller varken tid eller råd med att lägga klart hustaket som vi påbörjade 2015. Inte heller bytet av taket på altanen eller grävningen och bytet av ett rör som vi skulle gjort på framsidan av huset blev av. Dock hann vi gräva bort alla vildvuxna buskar vid sidan av huset så stort plus där!
Sedan fyllde Alma två år, 2 års åldern alltså, vilken pärs!! Denna konstanta berg och dalbana med trots ena dagen och massa kärleksfulla kramar nästa dag. Om inte det gör en tokig i huvudet så vet jag inte vad!?
Sedan var Alma sjuk under en längre period i höstas och vi fick inte sova på ungefär fem veckor. Ingen hjälp fick vi heller förrän vi till slut åkte till akuten och det visade sig vara förkylningsastma.
Sedan har vi tankarna om syskon som gnagt i mig väldigt mycket det här året. Vill vi ha fler barn? Behöver Alma ett syskon? Hur kommer det påverka henne om hon är ensambarn? Vilka för- och nackdelar finns det med att ha ett vs två barn? Hur många år kan man ha mellan syskon för att de ändå ska kunna få en fin relation? Vad händer om något går på tok under en eventuell graviditet? Är det värt att riskera att Alma blir av med sin mamma? Hur mycket skulle livet stanna upp och hur länge skulle vi behöva vänta med att fortsätta renovera huset osv om ett barn till skulle komma in i bilden? Hade jag klarat av det? Hur orkar man livet med två barn när de tex är sjuka eller skriker för att de inte får som de vill när man knappt orkar med livet med ett barn som trotsar emellanåt??? Ja, många tankar har det varit och det har tagit betydligt mycket mer energi än jag trott.
Vad har varit positivt då?
Bröllopet var så klart inte bara negativt, det var en jätte fin dag och syftet med den, att vi nu mera är man och fru var det viktigaste.
Almas kalas var super roliga, jag som älskar att ordna med kalas.
Julen har varit jätte mysig, dock har julkänslan saknats lite, men Alma har varit så glad och att få se henne tillsammans med tomten på julafton värmde så i hjärtat <3
Vi åkte till kusten över en dag. Alma älskade havets hus och att få gå på stranden och plocka snäckor, så den dagen sparar jag verkligen i hjärtat.
På mitt nuvarande jobb så är det stressigt, men trots det så känns det skönt att kunna jobba mindre, 50% och ändå tjäna lika mycket som jag gjorde när jag jobbade 75% på mitt förra jobb. På så sätt får jag fler lediga dagar och tid till att ta igen mig och vara med Alma.
Halloween på Liseberg är en annan sådan dag som jag sparar långt in i hjärtat. Det var underbart att få se Alma ha så roligt och vi längtar redan tills i sommar då vi ska försöka åka dit igen.
Något annat som jag verkligen är tacksam för är mina vänner, ni har verkligen funnits där för mig i år när jag behövt er. Ni betyder massor <3
Nu siktar vi in oss på 2017 med positivt tänkande och hoppas att det blir ett fantastiskt år och försöker lägga alla dessa motgångar bakom oss!!
Senaste kommentarer