Johannas hörna

Det är med en klump i magen som jag återgår till jobbet idag efter fyra veckors semester, inte för att jag inte trivs med mitt jobb, för det gör jag. Men jag trivs ännu bättre med att vara hemma^^ De senaste dagarna har det känts extra jobbigt att semestern börjat lida mot sitt slut, jag har fått tillbaka den där känslan som kom när jag gick tillbaka till jobbet efter att ha varit mammaledig. Alltså som jag saknar tiden som mammaledig!!! Det är helt sjukt! Varför ska åren rusa iväg så fort??

I eftermiddag är det i alla fall dags för mig att återgå till vardagen igen medan Alma och Christer har semester i ytterligare en vecka. Som tur är så är jag ledig både i morgon och på onsdag så det blir en mjukstart, alltid något^^ Så förhoppningsvis kan vi hitta på något roligt de två lediga dagarna så jag fortfarande kan behålla sommarkänslan ett tag till. Förra hösten och vintern hamnade jag i en depression och mådde så fruktansvärt dåligt och jag börjar oroa mig för att jag ska hamna där igen nu när hösten kommer och jag vet att jag inte kommer att få vara ledig igen på ett helt år. Alltså hur sjukt deprimerande är det inte egentligen??!! Att bara få några ynkliga veckor på sommaren tillsammans hela familjen. Ja jag jobbar bara 50% och har en hel del ledig tid annars också, mer än vad många andra har, men det känns ändå fruktansvärt jobbigt. Som jag önskar att jag var stenrik så jag kunde gå hemma jämt och Alma bara kunde gå på 15 timmars förskola. Vilken dröm det skulle vara!

Alma är dessutom inne i en period nu då hon vill ha mycket närhet och vill att vi ska vara tillsammans hela tiden, om jag ska gå ut med Spike så vill hon följa med och om jag säger att jag går själv så blir hon ledsen och måste sedan utföra en kram och hejdå rutin som tar flera minuter. Samma sak om jag bara vill gå på toaletten och stänger dörren om mig, då står hon på andra sidan och ropar ”jag vill va med dig”. Hon har en riktigt jobbig separationsfas med andra ord och jag är lite orolig för hur det kommer gå med lämningarna på förskolan nu de första veckorna när hon börjar. Hon säger dock emellanåt att hon vill till förskolan och att det är kul. Sen så nämner hon två av sina förskolepedagoger Tala (Sara) och Paula ibland, så förhoppningsvis kommer det att gå bra och separationsångesten kommer överskuggas av hur roligt hon har det där.

Jag försöker verkligen att tänka positivt för att slippa ångesten men det är svårt. Jag tänker att det ju fortfarande är sommar och att vi kommer hinna ha mycket roligt mina lediga dagar framöver, att Alma snart fyller år så vi får ordna med kalas och fira henne riktigt ordentligt. Jag tänker också att det nu bara är 4 månader kvar till jul och att jag har det att se fram emot under höstens mörka dagar. Jag funderar även på att ta ut några av mina lägsta nivå föräldradagar som jag har kvar vid jul så jag slipper ångesten jag hade förra året. Jag har aldrig haft det förut men förra året kände jag inte alls den där julglädjen som jag alltid annars gör, jag vill inte att det blir så igen så därför funderar jag just på att ansöka om ledighet då så jag kan undvika det och få känna den där julglädjen. Dock vet jag inte om det är så populärt att ansöka om ledighet just runt jul?? Vad tror ni??

Ja många känslor, tankar och funderingar är det i knoppen på mig just nu. Någon som känner igen sig eller är det bara jag som känner så här efter en längre ledighet?