Den här morgonen vaknade jag upp som ett känslomässigt vrak. Jag kände från det att jag slog upp ögonen att tårarna brände i ögonvrån, jag hade hjärtklappning och en enorm klump i magen och jag låg där i sängen intill Alma och bara höll om henne och störtbölade medan hon fortfarande sov.
Jag fattar inte varför jag får sådana här ångestattacker eller vad det är som utlöser det, det kommer liksom som från ingenstans och bara exploderar. Idag har jag ångest över att Alma en dag kommer bli vuxen, att hon inte kommer behöva mig som hon gör nu och ångest över att jag inte vet vad jag ska göra med mitt liv då. Hon är ju mitt liv, den som gör att jag vill leva, hela meningen med allt liksom. Jag vill bara stanna tiden och leva som vi gör nu för alltid.
Idag kände jag även för första gången någon form av dödsångest. Jag är inte rädd för att jag ska dö av sjukdom eller om jag går ut, kör bil eller liknande. Men jag har den senaste tiden känt att jag nog ändå trots all tidigare tvekan vill försöka ge Alma ett syskon, men så idag så bara kom känslan över mig att om jag blir gravid igen så kommer jag att dö ifrån Alma, och om jag inte skulle göra det så skulle jag ändå få ångest över att jag inte kommer kunna finnas där för Alma lika mycket som jag gör nu. Jag vet, mina tankar är inte alls rationella men jag kan liksom inte styra över dem, de bara finns där och de är vad de är.
Jag mår fruktansvärt dåligt idag och jag kan liksom inte sluta gråta. Jag vet inte hur jag ska klara av att åka och jobba här om en stund, jag kommer ju gråta hela vägen till jobbet när jag lämnat av Alma på förskolan. I vanliga fall är jag väldigt bra på att stänga av och trycka undan mina känslor men idag känner jag mig så matt, både fysiskt och psykiskt att jag orkar verkligen inte. Jag vill bara stänga in mig här hemma med Alma och låtsas som att världen utanför inte existerar.
Men jag vet mycket väl att världen där ute faktiskt existerar och att jag är vuxen och har ett ansvar, så det är bara att bita ihop och ta tag i den här dagen. Jag håller tummarna för att det blir en dag utan motgångar för annars kommer jag bryta ihop totalt!
Nu ska jag ta mig en varm dusch och förhoppningsvis så kan jag spola bort det värsta av den här förbannade ångesten!
Hoppas er start på veckan blir bättre än min!
Jag har också endel ångest i perioder men kan jag inte sätta fingret på vad jag har ångest över, men du som vet vad ångesten kommer ifrån kan ju bearbeta den på ett bättre sätt genom att prata med någon. Vet att det är läskigt att söka hjälp och gå till kurator och prata, men de hjälpte mig under en jobbig period! Gjorde mycket också att få höra någon utomstående komma med förslag och idéer osv så det är ett bra tips! 🙂
Syskon till Alma är ju inget som måste hända nu eller om 1-2 år. Det kan vara långt fram. Vår dotter är 2,5 år, snart 3. Det dröjer två år minst innan ett syskon kommer 🙂
Ångesten överlag, pratar du om detta med din man? När jag får ångest hjälper det alltid att prata och försöka lyssna in någon annans mer rationella tankar ?
Haha!! Hade min man haft mer rationella tankar så hade det kanske hjälpt, men han håller liksom med om mina negativa tankar så när jag diskuterar det med honom hälls bara mer bensin på elden liksom.
Kram till dig! Vet hur det känns att ha ångest, det är fruktansvärt. Det känns som du går och bär på ganska mycket, kanske skulle du behöva prata med någon utomstående? Det kan hjälpa. Bara att få en annan syn på saker och ting och lätta sitt hjärta kan få det att kännas lite lättare. Hoppas det känns bättre snart ❤