Alltså fy vilken jobbig period vi går igenom just nu, Almas känslor är så utanpå kroppen och minsta sak blir världens största grej. Hon svarar tvärtemot på allting och hennes humör svänger på en millisekund. Våran tjej som allt som oftast är så glad, nöjd och medgörlig testar verkligen sina föräldrars gränser och vårt tålamod just nu.
Den gångna helgen har varit så psykiskt påfrestande med alla känslostormar att jag känner mig helt utpumpad på känslor och ork. Förhoppningsvis är det här en period som går över snabbt men jag vågar inte hoppas för mycket. Man får helt enkelt försöka hitta knep för att hålla hennes känslor i schakt och för att själv inte bli halvt sjuk i huvudet på kuppen…. Det är sååååå himla härligt med barn! hehe ^^
En sak som ändå gör den här perioden lättare att genomlida är att jag vet att jag inte är ensam, jag har pratat med flera mammor med döttrar i Almas ålder som går igenom exakt samma fas just nu, så det är ändå en liten tröst i eländet.
Någon annan som känner igen sig?
Det är tur att hon är söt i alla fall det här lilla ”känslomonstret” ^^
Hon är dessutom väldigt bra på att säga att hon älskar och tycker om oss, så trots en del dagar med massa tjafs vet man att hon inte menar det när hon säger att hon ska köpa en ny mamma och pappa de gånger hon inte får som hon vill. 
Absolut! Vi har kämpat länge nu, hon blir snart 3,5. Jag känner att jag nu börjar kunna bemöta det ganska bra utan att bli för frustrerad själv, fast ibland GÅR det inte. Och när det inte funkar och jag blir arg så blir det mycket värre… men jag har lärt mig många knep 🙂 tex om hon inte vill följa med och kissa och borsta tänderna så kallar jag på henne som ett katt ”kss, kss” osv. Och då blir hon (ibland) en katt och följer med. Haha låter sjukt när jag skriver det, vad man håller på…
https://www.svt.se/nyheter/val2018/sa-bemoter-du-barn-som-brakar-psykologens-basta-tips
Läs länken ovanför. Jag arbetar som lärare och tror starkt på lågaffektivt bemötande. Jag använder det på mina elever och mina elever med speciella behov, men också på min ”trotsiga” 3åring.
Barn ”trotsar” främst för att de inte uppfattar vad vi vuxna ”tror” vi är så tydliga med. Lågaffektivt bemötande innebär väldigt enkelt förklarat att det du sänder ut får du tillbaka. Arg? = Barnet blir arg. Otydlig? = Frustrerat barn. Ett frustrerat barn vägrar lyssna eftersom den inte tycker du lyssnar tillbaka. Det är då vi uppfattar barnet som ”trotsig”.
Jag har elever som kan säga riktigt fula saker, men så länge jag fokuserar på det riktiga problemet och inte går i fällan (dvs. går in i diskussionen, jag vägrar exempelvis att diskutera/tjafsa med arga barn, vare sig de är 3 eller 13 eller 17 år), så brukar de lugna sig ganska snabbt och humöret försvinner. Och vi alla får behålla vår energi 🙂
Ja jösses. Vi har en likadan här (fyller 4 i slutet av maj)Ibland tappar man humöret och vill slita av sig håret, men man får liksom tänka att det är något de måste gå igenom och det blir lugnare till slut. Nån gång. Hoppas jag iallafall ? våran tjej är väldigt verbal och kan verkligen uttrycka sig. Det är ändå en liten lättnad i allt det jobbiga.