Igår var det tänkt att jag skulle tapetserat klart i lekrummet, men så blev det inte eftersom min ena kollega tydligen sagt till de andra att vänta med att beställa den sista rullen jag behövde tills igår utan att fråga mig om det var okej, så nu kommer den inte förrän på måndag. Ja ni kan ju gissa om jag var ledsen och besviken igår! Jag skulle ju tapetsera klart i helgen så jag kan hjälpa en kompis att flytta i början på nästa vecka och så att vi hinner lägga golv nu när min bror kan hjälpa oss så det blir klart innan Christers semester är slut och så att vi även hinner åka iväg och hitta på lite saker vår sista lediga vecka ihop när bilden varit på verkstad på tisdag. Såååå frustrerande!!!! Jag HATAR när det krånglar!!!! Speciellt när det inte är mitt fel och jag inte kan påverka det.
För att komma på andra tankar så åkte vi istället in till stan där vi stannade på en lekplats så Alma fick leka av sig och så kikade vi på änderna vid ankdammen. Sedan satte vi henne i vagnen och gick omkring lite i stan och tittade och bara var tills vi åkte hem igen vid 19 tiden. Vi trodde att Alma skulle somna direkt men hon höll igång och krånglade fram till 22.30 då hon äntligen somnade! Ingen egentid om kvällarna här inte… Hon är inne i en riktig jobbig period just nu och ska bråka om allt hon kan vilket är så himla frustrerande! Vi blir så trötta allihopa. Det krånglas om maten, tandborstning, läggning, tv:n osv osv. Som tur är så sköter hon sig än så länge när vi är ute bland folk, tack och lov!
Någon som har något bra tips på hur man tacklar en väldigt trotsig 2 åring?
Här kommer lite bilder från igår…
Rekommenderar boken ”Med känsla för barns självkänsla” om du inte har läst den. Tar upp mycket tänkvärt och ger massa tips tycker jag.
Håller med ovanstående. Har själv en 2 åring här hemma och jag märker att det går bättre om man inte uppmärksammar trotsat för mycket och att vara väldigt tydlig och konsekvent. Till exempel maten. Kastas det ner på golvet och bara leks med maten. Titta bort, låt det vara och gör ingen stor grej av det. Det är gränserna som testas. Vill barnet inte borsta tänderna. Låt det borsta själv först eller kanske hjälpa mamma eller pappa att borsta som en kul grej och om det går så får man hjälpa till det sista. Har märkt att om man ber om hjälp med saker så går det mycket lättare också. En tvååring förstår massor och om man vänder på saker o ting så brukar det gå lättare. Att slåss anser jag vara oacceptabelt. Markera tydligt med mörkare röst och var konsekvent. Att tjafsa/skälla gör bara att barnet tycker det är roligare.
Det där med sömnen har blivit besvärligare nu också. Vill inte alltid sova middag och då bråkar jag inte utan då får hon hålla sig vaken och förhoppningsvis somnar hon lite tidigare på kvällen. Går det att korta ner eller hoppa över middagsvilan någon dag kanske? Här blir kvällarna katastrof om hon vilar för länge på dagen eller efter kl 15.
Känner igen mycket av det du skriver så jag förstår att det är jobbigt! Kram!
Försök att inte uppmärksamma det dåliga uppförandet. Uppmärksamhet går barn igång på vare sig det är positivt eller negativt. Försök vända det trotsiga beteendet till något positivt. Exempelvis: Vill inte äta? Ignorera och fortsätt äta själva alternativt. Gör man så ett par gånger LOVAR jag att ungen kommer tröttna.
Vill inte borsta tänderna? Busa med tandborsten ett tag. I denna ålder är inte tandborstningen prio 1 utan mer att få in vanan att borsta men det kan räcka med att borsta fem sek.
Slåss? Markera tydligt med rösten och säg ”nej” en gång och ignorera sedan barnet. Att fortsätta babbla/skälla/förklara är onödigt och gör trotset roligare.
Trots handlar mycket om att testa gränser och se vad vi föräldrar går med på. Dock låter många föräldrar ungarna att slå en och bara gulla bort det och skäller som man skulle göra med en tonåringen. Man måste helt enkelt vara konsekvent även när man är astrött 🙂