Johannas hörna

Oj oj oj vilken debatt det blev angående gårdagens inlägg! Inte så mycket här på bloggen men på facebook. Jag hade väntat mig kommentarer och åsikter men inte att folk skulle ta det så personligt som de faktiskt verkade göra. Det var ju inget inlägg som handlade om någon person utan helt enkelt om hur folk tänker när man bjuder eller blir bortbjuden. Om man som gäst kan ha åsikter om det som bjuds eller om man helt enkelt äter och dricker det man får om man inte är allergisk eller liknande.

De flesta kommentarerna handlade mycket om att man som värd eller värdinna förväntas göra sina gäster nöjda och att man i stort sett SKA se till att alla blir nöjda, vare sig man tycker så själv eller inte. Jag personligen håller inte alls med om detta, jag tycker helt enkelt tvärtom. Att man får bjuda på precis vad man vill när man själv bjuder och passar det inte gästen, nej då får man väl äta och dricka av det som passar eller helt enkelt stanna hemma. Att tro att man alltid ska få det så som man själv vill ha det, även när man kommer hem till någon annan är ju helt absurt! Hela livet handlar ju om kompromisser och enda gången då man verkligen kan göra som man själv vill är ju när man själv bjuder, så varför är människor så emot det bara för att det man tänkt sig kanske inte faller alla i smaken? Alla är ju olika och vi tycker om olika saker, det är väl det som är spännande? Att när jag kommer hem till någon annan så får jag testa något nytt. Bli bjuden på en maträtt jag aldrig ätit förut osv.

Personligen så har jag så himla många idéer om kalas och högtidliga fester med olika teman som jag skulle vilja göra. Nu när jag har barn är det ju som en dröm att få ordna med en massa olika temakalas. Dessvärre har jag kommit underfund med att Alma inte kommer fylla år tillräckligt många gånger för att jag ska kunna förverkliga alla dessa idéer, hon kommer ju dessutom börja ha egna åsikter snart om hur hon vill ha sina kalas, så jag får helt enkelt börja ha olika teman när jag fyller år också. Helt galet anser vissa, men jag älskar det! Varför ska inte jag få leva ut mina drömmar bara för att andra (ursäkta) har vanliga alldagliga kalas som ingen kommer minnas en månad senare?

Min stora dröm hade nog varit att få jobba som partyplaner, men svenskar är ju i regel väldigt ”tråkiga”, lågmälda, vill inte sticka ut så det funkar ju inte riktigt här. I USA däremot går de verkligen all in när det gäller allt och jag älskar det så mycket!! Det bor nog en liten Amerikan i mig tror jag och jag blir så himla uppspelt när det kommer till just kalas och anda högtidsdagar. Tyvärr verkar detta provocerande för en del andra och jag förstår inte varför? Det är som att det är fult att vilja synas och tro att man är något. Jag tror inte att jag är något, jag VET att jag är något. Jag är en grym mamma (och fru hoppas jag), en pålitlig vän, en bra matlagare och bagare och jag ordnar med bra kalas för den budgeten jag har. Alltså hade jag varit rik så hade jag gått så bananas så ni kan inte fatta!! Haha

Jag har efter det senaste årets depp-period kommit fram till att jag måste göra saker som gör mig lycklig så ofta jag bara kan, och att ordna med unika och annorlunda kalas är verkligen en sak som jag vill göra i och med mitt liv. Så det ser jag fram emot, sedan får andra tycka och tänka precis vad de vill och göra precis som de vill med sina egna liv. Men försök inte övertyga mig om att era åsikter är ”rätt” för mig och alla andra bara för att ni tycker så, för det kommer aldrig att funka.