God morgon!
Christer har varit förkyld sedan förra veckan och igår när jag vaknade var det min tur. Jag har ont i halsen och magen har varit i uppror så jag fick bli hemma och kurera mig. När jag vaknade upp i morse var det lite bättre så i morgon blir det jobb igen om det inte plötsligt skulle vända mot det sämre, men det håller vi tummarna för att det inte gör. Jag fick en hel natts sömn inatt utan ett enda uppvaknande vilket är guld värt när man är sjuk. Alma sov nämligen hela natten i sin egen säng och det händer inte ofta kan jag säga.
Men det gör ingenting egentligen, det är ganska jobbigt att samsova då jag ofta vaknar av sparkar och slag och nu när det varit varmt så har det varit näst intill olidligt att ligga så nära, men om det är det som krävs för att Alma ska sova gott och känna sig trygg är det så värt det. Hon är ju bara liten under en kort period och rätt vad det är så är hon redo att sova i sin egna säng varje natt, men det får ta den tid det tar. Vi har alltid varit noga med att ta saker i Almas takt och inte pressa henne, emellanåt så har jag haft ångest över att andra barn ligger föra i utvecklingen med vissa saker, men jag har insett att alla barn ju faktiskt är olika och lär sig saker i olika takt. Något som Alma var tidig med tar längre tid för någon annan att lära sig och tvärtom. Men visst är det svårt att inte jämföra, det gör man nog ganska omedvetet tyvärr.
Det är ganska fantastiskt egentligen att man kan se på barn så tidigt hur de verkligen är en egen person, Alma till exempel har aldrig velat säga efter oss om vi bett henne säga olika ord, det har alltid varit helt på hennes egna initiativ som hon sagt något nytt. men vi har alltid vetat att hon förstår vad vi menar och att hon kan många ord men inte använt dem. Hon har helt enkelt sparat sig tills ganska nyligen och samlat på sig ord och nu pratar hon för fullt med riktiga meningar. Hon har helt enkelt fått ta det i sin takt. Några fler exempel på hur vi låtit Alma bestämma takten för sin utveckling är:
När hon skulle sluta amma. När Alma var 6 månader så sa vår bvc sköterska att nu kan du sluta amma, precis som att jag skulle göra det nu exakt den dagen. Aldrig tänkte jag! Jag ammade tills Alma inte ville mer och det gick väldigt lätt då vi trappade ner amningen ju mer intresse hon visade för vanlig mat. Rätt vad det var så hade det gått tre dagar sedan sist och då hade vi slutat. Helt naturligt och utan bråk eller krångel när Alma var 10 månader. En vecka senare kom första tanden upp så det var verkligen perfekt timing^^
Alma ville verkligen inte krypa, hon satt upp och hasade sig fram och kröp först när hon var 10 månader. Men hon kröp bara i 2 veckor för sedan ställde hon sig upp och gick utmed saker och när hon var 11 månader så gick hon själv. Vi märkte väldigt tidigt på Alma att hon ville dra sig upp till stående så hon fick tidigt starka ben och hon var alltid missnöjd när hon låg på golvet så hon spenderade en del tid i sin lära gå stol. Något som bvc sade inte var så bra för att hon skulle bli bortskämd med att ha stöd när hon går och därför gå senare, men jag struntade i det och lyssnade till min mammainstinkt och gjorde det som gjorde mitt barn nöjd och det gick ju utmärkt!
Det här med att äta själv är ju också så olika hur man lär sitt barn. Jag HATAR allt som har med kladd att göra och jag personligen förstår inte varför barn ska sitta och kladda med maten och slänga den på golvet. Det är både slöseri med mat och det blir stökigt. Jag får liksom obehagsrysningar när jag ser bilder på tex Instagram där barn har ätit själva och kladdat ner hela köket. Hua!! Men alla gör som de vill, detta var helt enkelt inte en metod som passade oss bara. Jag matade Alma och en dag när hon var runt 10 månader så visade hon intresse för skeden och då lastade jag på och gav den till henne så fick hon stoppa in den i munnen själv, sedan gav hon mig skeden tillbaka och jag lastade på igen osv. Detta var hon då redo för eftersom hon själv visade att hon ville. Ett tag hade vi två skedar så hon fick börja lasta på själv också och en dag ville hon äta helt själv och det har hon sedan gjort nästan helt utan kladd.
Potträningen var inte rolig för vår del, förra sommaren när Alma var strax under två år så kissade hon på pottan ett par gånger men sen blev det tvärstopp. Vi lät det därför vara i ungefär ett halvår och återupptog det i vintras igen, Alma blev ledsen när vi satte henne på pottan eller toaletten och hon kissade på golvet i flera dagar. Vi försökte med olika belöningar men ingenting funkade. Hon ville helt enkelt inte. Kanske skulle vi ha avvaktat här för att hon inte var redo, men jag kände att hon faktiskt i det här fallet var redo men bara bekväm med att kunna kissa i blöjan. Hon hade inte kissat nattetid på flera månader så jag gick på magkänslan och körde på. I tre dagar var det jobbigt men sen köpte jag hem klistermärken och sa att om du kissar på pottan får du sätta ett klistermärke i boken och om du bajsar får du välja två. Alma har gått på pottan utan problem sedan dess. Hon var med andra ord redo och det känns så bra att jag som mamma ändå kände det trots att hon utåt visade något annat.
Det jag ville få fram med allt det här är att man som förälder verkligen måste anstränga sig för att inte känna press och jämföra allting, för alla barn är verkligen unika och alla har olika metoder som funkar för just dem. En del barn kanske behöver pushas lite för att de ska ta nästa steg men det märkte vi som sagt väldigt tidigt att det inte funkar på vår tjej. Hon har verkligen sin egen vilja och vill göra saker på sitt sätt när hon själv vill och jag hoppas att hon alltid kommer vara lika självsäker och gå sin egen väg i livet!
Senaste kommentarer